-
Kan inte bestämma mig, jag vill säga att jag saknar dig men det känns inte rätt, det känns inte rättvist att jag ska sakna dig. Ett pussel som inte går att lösa, det är vad de här är. Det är så himla fel, men känns som världens självklaraste, jag vill kunna vara säker, vara säker på vem jag egentligen menar, men livet har dragit ner mig i en duell, en som jag inte mött förut, den här är svår. Jag vill, jag kan men inte just nu, det går inte.
Klossar som måste flyttas, vanor som måste ändras, allting kommer på samma gång. Det började som en jordbävning marken började sakta men säkert skaka, smällen kom och tätt efter utbrottet. Livet har mycket att bjuda på, när du tror dig vara säker skär det djupare än någonsin. Det svider så mycket.
Ingen kommer någonsin kunna förstå, inte förrens jag själv gör det. När jag kan sätta ord på det här själv, då kan jag förklara. Då kan jag få alternativa lösningar, men inte förrens då. Och vem vet när det är?
Livet rullar på så bra, så kommer dessa tankesvackor, det är bara då, då allt är meningslöst. Det finns inga bra lösningar för det är inget problem, jag har gjort det till ett problem, jag höll mig inte till mina egna regler.
Allting är så bra, varför kan det aldrig få vara bra för? Varför ska alltid något gå utanför linjerna, jag vill hålla mig innanför men det finns två personer just nu som tar mig så långt utanför som det går. Det skriker fel.
Allting är så bra, varför kan det aldrig få vara bra för? Varför ska alltid något gå utanför linjerna, jag vill hålla mig innanför men det finns två personer just nu som tar mig så långt utanför som det går. Det skriker fel.
Jag måste ta mig ur det här innan jag sårar mig själv för det enda jag gör nu är att låta mig själv lida...
Jag ger mig själv smärtan jag aldrig fick känna på
Jag ger mig själv smärtan jag aldrig fick känna på
Kommentarer
Trackback
