Som ni alla har märkt har jag inte skrivit såna här känslosamma texter på ett tag. De har sina anledningar. Jag har alltid varit en person som är väldigt känslosam de har förändrats rätt rejält på sistonde. Varför ska man acceptera att bli sårad? Jag hade uppe alla mina murar och alla mina beskydd och sen kommer en person som jag blir svag för, och där sprack allting. Det känns som jag inte bryr mig längre om vad som kommer att hända. De känns som jag har blivit så sliten och sårad att jag inte ens tänker försöka bygga upp allting ännu en gång. Nu handlar de bara om vad som händer i nuet. Jag tänker inte oroa mig eller vilja bli kär i någon längre. Jag vill bara leva mitt liv.

Men frågan är, om man blir sårad en gång så har man rätt att såra andra? Bara för en person lekte med dina känslor, har du då rätt att leka med fyra-fem andras känslor? Bara för att få känna att någon annan känner samma smärta som du känt? Är detta de bästa man kan göra? Är detta rätt eller fel? För jag känner att när man blir sårad vill man ge sin smärta till någon annan. Varför får man inte göra de? Jag menar du blev ju sårad? Varför får du inte såra någon då? De här är svårt. Men enligt mig så är det inte såhär man ska hantera sin smärta, genom att göra något mot någon oskyldig. Det ska vara ömsesidigt.

Varför bryr sig vissa människor inte om andras känslor? Hur kan en annan människa vara så egocentrerad att den personen inte bryr sig om andras känslor? Jag har aldrig förstått de, tills nu. Nu känner jag nämnligen så. Och varför gör jag de? Jo för jag har blivit som jag sa, så sliten och kämpat så mycket för att få ta emot ännu ett slag så nu kan man inte bry sig längre. Eftersom ingen annan brytt sig om vad du känt så förstår du inte varför man ska tänka på andra. Ditt liv spelas framför dig gång på gång, alla lyckliga dagar du nu spottar på. Alla människor som du trott varit äkta vill du nu inte veta av längre. Vi lever i en falskhet. Man vet inte vad/vem man kan lita på och man vet inte varför man försöker få veta svaret när de ändå alltid är falskt. Men ur denna falskhet måste man kunna dra fram något bra. Någonting måste betyda något. Någongång måste även du hitta din trygghet. Vägen dit är lång. Kortare för vissa men den är ändå i längden lång.

De du kan göra för att känna dig bättre till mod är att leva ditt liv med dom du är helt säker på vill ditt bästa. Lita inte på allt som rör sig. Ha din styrka och lev ditt liv. Tänker du på allt dåligt blir de inte bättre. De finns en framtid där även om den ser mörk ut.
Just nu umgås jag mest med min bästavän och människor som får mig att inse vad livet innebär. Gamla jag kommer nog tillbaka med tiden. Men nu måste jag vara såhär ett tag..

Ha en jätte bra lördag

Love