Vid halv två bar det in emot staden, när jag kom fram till klippoteket så tvättades och klipptes mitt hår, okej efter att ha lugnat ner mig lite så är det ganska fint, jag tycker det är väldans kort. Som vanligt när man klipper sig tog hon cirka 6cm av mitt hår!! Hon sa att hon skulle ta två-tre. Aja, nu äre som det är. Nu ska jag packa och så, åker nämnligen till dalarna ikväll. Ska fira midsommar där uppe med gamla vänner. På lördag åker jag och mamma och träffar Amanda och Petruska också! Det var inte så längesen jag träffade Amanda men det ska bli skit roligt!

Jag har börjat planera luleå resan som varar tre veckor i år, Enligt mig ska Maya och Maria komma upp, vid olika tillfällen, Mamma säger att det går bra så det ska bli skit kul om de funkar.

Nu ska de packas och fixas. Datorn hänger med upp, så bloggen kommer nog ta del denna helg.



CIAO hör av mig när vi kommer fram senare!

Inga föringar, inga ifrågasättningar, inget försvar, de enda jag vill är att få ut det jag känner. Jag skulle kunna ta ett skott för dig, jag levde mitt liv utan att veta hur beroende jag var av dig, hur beroende jag var av dig psykiskt. Hur mitt mående påverkades om jag inte hade dig. Det har gått flera år, saknaden påverkar mig er än någonsin, saknaden har blivit som att gå på krossat glas och veta att risken är stor att skära sig. Hur dagarna går och ingen förstår hur mycket smärta jag bär på. Känslan av att känna att man inte räckte till. Hur många tårar har jag släppt för dig. Vet du själv hur mycket jag saknar dig? För jag tror inte de. De må vara hänt att du bryr dig men du visar de på ett olagligt konstigt sätt. Att vara fjorton år idag med allt som händer runt omkring är väldigt svårt, när en stor släkt splittras och många baser slocknar, du var min låga till att hålla ihop den starka och lyckliga familj vi faktiskt en gång var, att varje år åka och träffa den stora och härliga släkten var det bästa jag visste. Tror inte du förstår hur mycket alla skratt vi delat tillsammans betyder för mig. Jag anklagar dig inte, jag säger bara att jag önskar du hade haft en bättre och mer närvarande roll i mitt liv just nu, jag skulle behöva dig. Någon att åka till när det blev för mycket, jag kunde lasta av väldigt mycket på dig och du tog emot alla mina problem. Jag kände mig som en prinsessa i din närhet, jag kände mig som världens mest älskade prinsessa, men desto äldre jag blev desto mindre värdefull blev jag för dig, exakt så känns det, som att jag dög som liten men nu är jag bara jobbig. Varför har det blivit såhär? Och nej de är inte bara dina syskons fel, det är faktiskt inte de. Det värsta med dig är att ingen kommer någonsin kunna ersätta dig, de är bara så, ingen kommer kunna ersätta platsen för dig, för den är skriven till dig från den dagen då jag föddes, jag var bestämd att bli ditt barnbarn. Det kan ingen människa ändra på. Tänk om jag kunde säga de här till dig, kolla dig i ögonen och berätta de här, men tyvärr är jag för svag för de, jag har inte tillräckligt med kraft för att kunna bli sårad en gång till. Hur mycket krävs det att jag gör innan du förstår? Jag älskar dig, jag gör de faktiskt.. Jag valde aldrig att förlora dig..

Det har varit väldigt mycket kommentarer alkohol. Om jag har druckit, när det där hände med min vän om jag hade druckit då. Blabla. Jag kan lika gärna ta det rakt av. JA. Jag har druckit, för ofta för att bara vara fjortonår. Jag och min vänner har testat och tyckt det varit roligt med alkohol. Vi har helt enkelt missbrukat något som inte är bra för oss. MEN, folk frågar om jag drack den kvällen min kompis hamna på sjukhus, och ja, jag drack två klunkar drack jag den kvällen. Jag är en sån person som vill ha kontroll. Så när det händer att jag hamnar i umgängen där alkohol är inblandat vill jag helst vara så nykter att jag kan ta hand om dom som inte kan kontrollera sig. Så var det de kvällen, jag var nykter, hade jag och dom tre andra som var det inte varit nyktra kunde kvällen slutat ännu sämre än den gjorde. Då hade ett barn kunnat dö. Jag säger inte som jag är någon hjälte att vi räddade ett liv. Men som dom sa på sjukhuset, de här kunde slutat illa om ni kommit in senare. Aja, jag har dragit ett streck över den kvällen, jag har fått den hjälp jag behöver för att förtränga den. Men iallafall, jag har inte varit helt ärlig när det gäller alkohol här i bloggen. MEN nu är det slut. INGEN mer starksprit för mig. Vad mina kompisar gör är deras problem men JAG kommer inte röra starksprit på jäkligt länge. Jag vill bara vara ärlig med er. Jag är egentligen ingen person som håller på med tobak, men jag har testat kanske lite för mycket. Och jag har fått min en tankeställare som fått mig att lägga av helt.

Bara så att ni vet. Nu har jag sagt det, så ni vet.

Pusshej!